Folkhemmet

Det svenska folkhemmet är ett begrepp som statsministern Per Albin Hansson myntade i ett radiotal 1928, och som Socialdemokraterna därefter använde för att ge sina välfärdspolitiska mål mer lyster.

”Folkhemmet” var enbart en vision och en metafor – och ingen bestämd politisk målsättning.

Idéerna bakom folkhemmet har ofta kallats för ”den svenska modellen” och byggde på en rad sociala reformer. Grundtanken var att Sverige skulle vara ett hem för alla, ett folkhem, där staten ansvarade för att vanliga människor skulle kunna leva i social och ekonomisk trygghet.

Lyssna på Per Albin Hanssons röst i ett utdrag ur Folkhemstalet 1928.

De sociala reformerna som lade grunden till det ”svenska folkhemmet” genomfördes framförallt under decennierna närmast efter andra världskriget. Många av reformerna fick också stöd från borgerliga partier. Bara pensionsfrågan gav upphov till en hårdare politisk strid i slutet av 1950-talet.

Eftersom Sverige stått utanför andra världskriget så var det svenska näringslivet (industrier etc) intakt. Detta gav Sverige stora fördelar i konkurrensen på världsmarknaden. Den ekonomiska utvecklingen var därför mycket gynnsam i Sverige under efterkrigstiden.

Levnadsstandarden steg hastigt. Samtidigt genomgick landet en kraftig strukturomvandling när folk flyttade från jordbruket och landsbygden in till städernas industrier.

Om man betraktar ”folkhemmet” som en epok, så tog den sin början under 1930-talet och slutade ungefär på 1970-talet. Perioden brukar förknippas med socialdemokratiskt styre, sociala reformer och en växande offentlig sektor.Under perioden bidrog utbyggnaden av den offentliga sektorn till att skapa en ny arbetsmarknad som kom att domineras av kvinnor.

Begreppet ”folkhem” användes ursprungligen av bland annat den konservative statsvetenskapsmannen Rudolf Kjellén och bondepolitikern Alfred Petersson i Påboda. Det fick dock en ny betydelse i samhällsdebatten 1928 då Per Albin Hansson i remissdebatten talade om det goda folkhemmet där alla brydde sig om varandra. Han ville bryta ner de sociala och ekonomiska skiljelinjer som placerade medborgarna i olika fack: ” i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, i rika och fattiga, besuttna och utarmade, plundrade och utplundrare”.