Morgonrocken på plats

Statsminister Per Albin Hansson fyllde 50 år 1935. På tidningsbilden stoltserar han med sin morgonrock, en morgonrock han fick i present.

Sedan i våras finns morgonrocken att beskåda på Per Albin Hanssons födelse hem genom en gåva av barnbarnen. En morgonrock han bar flitigt, sista gången den 5 oktober 1946.

Lördagen den 5 oktober 1946 tog Per Albin Hansson spårvagnen hem till radhuset i Ålsten. Klockan var strax över midnatt då han klev av vid hållplatsen. Kvällen innan hade varit lång med möten och middag på Operakällaren. På väg från konseljen med Gustav V och Norges statsminister hade han klagat över smärtor i vänsterarmen. Finansminister Ernst Wigforss hade, trots allt, noterat hans goda humör under middagen och den efterföljande bridgen.

Då spårvagnen gnisslande stannade vid Ålstenstorget reste sig Per Albin Hansson och gick mot dörrparet. Då han steg ut slog inte hjärtat mer och han föll död ned mot stenläggningen. Dagen efter var rubrikerna svarta och en vecka senare var Tage Erlander statsminister. Per Albin var den politiker som med sitt tal om folkhemmet kunde ena ett samhälle om ett ordnat liv, där både arbetare och besuttna kunde mötas, alla skulle få sin beskärda del. Han lyckades lotsa Sverige genom ett världskrig, utan att bli ockuperat, men samtidigt med en eftergift till den ondska som drabbade våra grannländer.

Per Albin tog alltid spårvagnen till Ålsten, det lilla radhuset där han bodde med sin Sigrid och tog emot i morgonrock då han fyllde 50 år. Det blev en sensation i tidningarna: Morgonrock, ett radhus, en statsminister! Han blev socialdemokratin personifierad, enkel och med en vision om ett samhälle som tillhörde alla. Själv bar han på en inofficiell hemlighet genom att leva med två kvinnor och ha två barn med båda. Pressen visste om detta bigamiförhållande men höll tyst. Den andra kvinnan, Elisabeth Fryckberg, gav honom två barn och levde periodvis med Sveriges statsminister. Han orkade lotsa oss genom kriget med en slipad politik, men kanske blev hans privatliv för mycket för ett mänskligt hjärta.